Snön sprakade under mina fötter när jag äntligen kom fram till mitt hus. Vintern hade kommit så fort i år, mina kinder var rosiga och jag frös ihjäl. Men när jag öppnade dörren var det nånting som inte stämde, ingen mamma som visslade i köket, ingen pappa som fick damp på datorn uppe och ingen storebror som spelade musik för fullt på sitt rum. Allt var bara tyst.. Det var kuslig stämning i huset och mitt hjärta dunkade fortare och fortare, vart hållde dom hus? Var dom hemma eller hade dom åkt bort? Varför hade dom inte kontaktat mig för? Så många frågor som snurrade runt i mitt huvud.

Efter att ha gått runt en stund i huset och hörde jag något uppe på övervåningen, en stor duns. Jag hoppade till och mitt hjärta slog över några slag. Vad var det? Försiktigt smög jag upp för trappan och kikade, ingenting. Tv-rummet låg i mörker. Jag tog upp mobilen så jag fick lite ljus från den, jag gick in till mammas och pappas sovrum, men det var ingen där. Vart hade den dära dunsen kommit ifrån? Samtidigt hörde kände jag hur mina fötter blev blöta, jag lyste ner på mina fötter och jag skrek, blod! Överallt i rummet var det blod! Vad hade hänt? Det droppade några droppar på min kind och jag lät ljuset från min mobil spridas i taket, och jag önskar att jag aldrig hade kollat. I taket hänger min mamma, min pappa och min bror grovt slaktad och jag trodde att jag skulle dö på platsen, men en skugga fick mig att reagera så jag började springa ut från huset och ut på gatan till närmsta hus. Jag hör en röst bakom mig, men inga fotsteg.

'' Spring! Men du kommer aldrig undan! ''

'' Låt mig vara!!! ''

Jag skrek och skrek men rösten försvann aldrig, jag kollade bakom mig lite fort och ser skuggan. Skuggan svävade som en ande och den kom närmare. Efter att ha sprungit en bra bit så kände jag klor som borrade sig in i ryggen, jag ramlade på backen och hade ingen styrka för att kunna ta mig upp.

'' Spring! Men du kommer aldrig undan ''

Var det sista jag hörde.. Innan allting blev svart..